tisdag 17 oktober 2017

HundKULs Berättelser

Alla dessa val. Vilken väg ska man välja??
Ofta när livet känns för mycket, när det blir för många måsten, man har tagit på sig för mycket att göra, livet snurrar på i en evig karusell och det är svårt att hitta ut då är vår vän Hunden ovärderlig. Den lyssnar, tröstar, måste gå ut, leker, vilar, vill kela, har behov som den mer eller mindre signalerar t ex mat eller en promenad. Å vi förstår oftast om vi tittar.  I de här stunderna med hunden, får vi människor känna oss riktigt sedda, riktigt unika och riktigt viktiga. Det bjuds naturliga tillfällen att helt enkelt kliva ur den eviga karusellen, vardagen. Det tror jag är en anledning till att hunden är så viktig för oss. Vi kan alltid skylla på hunden, som t ex måste få gå ut. Vilken härlig andningspaus för hundens människa. 



Promenaderna ska dock vara bra, tycker jag, så beroende på hur jag mår just i stunden så väljer jag personligen vilken grad av utmaning jag vill ha under våra promenader. Hur många hundar tar jag med, vilka hundar tar jag med, vilken promenadväg väljer jag, vad är det troligt att jag möter, vill jag helst vara själv med hundarna eller vill jag ha det svårare utifrån vilken/vilka hundar som är med? Kan bli stor skillnad. Utgångspunkten för hela detta resonemang är att jag har valt att ha fyra hundar. Det är själva grunden.
* Jag har valt att ha kvar Peppar trots att hon är gammal och det går långsamt och har behov som tar tid och utrymme.
* Jag har valt att ha kvar Chili trots att hon inte motsvarade mina förväntningar och inte följde min plan och trots att hon också tar mycket tid och har tydliga behov.
* Jag har valt att ha Dovahkiin och utbilda och jobba med henne som Social tjänstehund, vilket kräver tid för hennes träning och återhämtning (t ex en skogspromenad).
* Jag har valt att ta in Pax i flocken för att kunna ha tillgång till två Sociala tjänstehundar. Den planen kräver tid för träning och ännu mer träning.

Bra dagar har jag med mig alla hundar under hela eller delar av dagen i bilen. Dessa dagar får man planera så att alla fyra får vad de behöver i form av träning, promenader och att göra sina behov. En och en eller två och två. Jag har med mig mat till valpen och mig själv, utrustning för eventuell träning och vatten. Det är roliga och krävande dagar. När vi sedan på eftermiddagen landar hemma så är vi alla fem trötta i olika grad och väldigt nöjda. Då är det vila som gäller. 
Andra dagar, kan bero på att det inte passar eller att de har det bättre hemma, så tar jag inte med mig alla hundarna. Kan också vara så att jag känner att jag inte riktigt orkar med alla fyra. Då får någon eller några vara hemma. Jag lämnar såklart den eller de som får vara hemma efter en rejäl morgonpromenad!! 
Så hur dagarna för hundarna ser ut beror på vad jag har att göra just den dagen, om det passar att de är med och om någon annan i familjen är hemma. Svårt att ha fasta rutiner i mitt jobb :) vilket gör det spännande och utmanande, ibland utmattande och svårt men i stort sett alltid roligt.

Å jag har valt det själv. 









fredag 13 oktober 2017

HundKULs Berättelser

Att få tiden att räcka till för varje hund i en flock på fyra jyckar kan ha sina sidor. Det gäller att planera och att utnyttja varje chans till att ha egen tid med varje hund. Oftast så blir det ganska korta stunder som varje hund får ha antingen mig eller för den delen Husse för sig själv. 
Jag pratar här om kanske 20 -30 minuter då man inte nödvändigtvis gör så mycket. Det kan vara att gå ut med soporna + en extra sväng då man fördjupar relationen med den aktuella hunden med hjälp av prat, gos, lek och roliga aktiviteter. Det kan också vara att en hund följer med i bilen och hämtar sonen på gymmet eller till affären för att handla och får gå en egen promenad på nytt ställe. Det kan vara att följa med ut på en löptur, vara med på HundKULs och Östersunds hundforums öppna träning, hälsa på någon vän, vara hemma själv med mig medan Husse är snäll och tar de andra tre på promenad mm. Att ta tillvara på möjligheterna som bjuds är avgörande för att få till "Egen tid" med varje hund. De har rätt till den egna tiden och det är vår skyldighet att ge den till dem.


För Chilis del är det ofta fråga om fysiska aktiviteter. Vi springer, drar, spårar och leker. Hon kan också få massage + att hon varje vecka får simma i bassängen hos Elins hundrehab. Både Chili och jag är fysiska individer och vi har båda två behov av att göra oss av med energi, så vi håller varandra i trim. På flera olika sätt ;)  Eftersom livet för henne och för oss tillsammans är rätt krävande så är det fantastiskt skönt att tillsammans med bara henne göra enkla, kravlösa, KUL aktiviteter som vi båda uppskattar. Dessutom så är det helt nödvändigt för vår relation och hennes välmående att så gott som dagligen ha "Vår stund" utan någon annan av hundarna.


Min finaste Pepparkaka har inte längre så väldigt stort behov av att få egen tid. Hon sover ganska mycket och är trygg och tillfreds i sin hundflock och sin familj och är nöjd med att få vara med. Hon brukar få följa med mig i bilen, gå med på promenader med andras hundar och gå ut själv med Husse. Hon har ju inte riktigt samma fart som de andra hundarna längre så med Husse får hon gå i sin egen takt. Så fort hon söker kontakt så får hon såklart det och då är det ofta frågan om att klia öron eller massera kropp. Peppar är väldigt tydlig med vad hon vill. Jag tycker att det är viktigt att hon får vara "gammal hund" i lugn och ro men ändå inte låta henne sova bort sin sista tid i livet. Vi har haft mycket roligt tillsammans och hon betyder fortfarande mycket för mig så hon är så värd att bry sig om på hennes villkor.  

De här två Schäfertöserna har en mycket speciell plats i mitt hjärta och i vårat liv. De har lärt mig mycket om hundar, de är schyssta, förlåtande, tålmodiga, arbetsvilliga, lekfulla och vackra. 

Jag kommer att berätta mer om dessa töser och såklart om Doodlarna :) 

Jag älskar att titta på TV. Det är mitt sätt att vila och vara still. Som en utmaning till Mig själv och Er så tänker jag hädanefter att använda reklampauser till hundträning. Det blir ett lagom långt och effektivt träningspass. Hänger Du på????

Ha en härlig Helg. Tack för mig!!






tisdag 10 oktober 2017

HundKULs Berättelser


Att ha en flock med hundar är ett riktigt "hästjobb" :) De ska tränas, motioneras, skötas, ha mat, få egen tid och närhet med mera. De behöver fungera bra på egen hand, två och två eller alla på en gång. Att gå med en av våra hundar på promenad är enkelt, lättsamt och roligt. Att gå med två på en gång är fortfarande enkelt och relativt lättsamt men kan kräva lite mer eftertänksamhet från min sida om jag vill träna något eller ge dem en aktivitet. Att gå med all fyra samtidigt är inte helt lätt, rätt krävande men roligt.
Det var en klok människa som sa till mig "Det är ditt val att ha fyra hundar, så make it work". Eller hur?? Jag fick mig en rejäl funderare och bestämde mig för att få det att fungera med alla fyra på en och samma promenad, trots att de är så olika. Så vad behövde jag och även hundarna träna på?


För min del har det handlat uteslutande om tålamod, timing och gott om tid. Jag behöver ge Peppar den tid hon behöver samtidigt som Pax inte kan gå så väldigt bra i koppel än. Jag behöver uppskatta Chili och Dovahkiin som för det mesta gör rätt saker. Jag behöver sköta både människomöten och hundmöten på ett bra sätt. När det gäller människomötena så gäller det att se om den mötande är rädd och samla ihop oss för att ge plats. Vid hundmöten gäller det uteslutande att ge mina hundar vad de behöver i just det mötet och det är oftast fråga om utrymme. Det kan också handla om att ge dem en uppgift eller lugna och stötta den / de som behöver det. Så det som är viktigt nu är att försöka balansera flocken så att promenaderna blir så bra som möjligt, alla får tid och möjlighet att nosa och göra sina behov och också får chans att röra sig fysiskt på ett sätt som passar var och en. 
När jag läser igenom det jag skrivit så förstår jag inte fullt ut hur jag får det att fungera på våra promenader men det går faktiskt väldigt bra. Förmodligen är det Chili och Dovahkiin som ofta anpassar sig men de två hundarna får egen eller gemensam tid med mig, varje dag, vilket är viktigt.

 

En röd tråd som ska genomsyra vår flock är lugn, balans och glädje. Jag har lagt mycket tid på och engagemang i att få hundarna att bete sig juste mot varandra. Så tack och lov har det aldrig uppstått situationer mellan dem där någon av oss människor har behövt avstyra något allvarligt. Som det syns på bilden så lägger de sig , i min värld, väldigt nära varandra när de fått något gnagbart. Det måste ju tyda på tillit, lugn och trygghet. 
Att ha så många hundar ger också automatiskt att vi ser dem just som hundar och jag känner att de blir mer hundiga av att leva med artfränder. Det tycker jag är skönt och det blir tydligt. Jag är människa med mänskliga behov och de är hundar med hundens behov. 

Tack för nu!!!








fredag 6 oktober 2017

HundKULs berättelser


Bilden visar mina fyra hundar. Chili 6 år (långhårig schäfer), Peppar 13 år (schäfer), Pax 5 månader (goldendoodle) och Dovahkiin 3 år (goldendoodle). De här jyckarna betyder väldigt mycket för mig på helt olika sätt. Här är vi tillsammans med Husse och plockar lingon. Mitt i stora Skogen där vi trivs allra bäst. Det är tack vare Husse som jag kan ha de här fyra fyrbenta Vännerna. Att ha en flock hundar kräver tid, engagemang, pengar, kunskap och i mitt fall hjälp ibland. Så Husse är bra och helt nödvändig i vårat liv.
Nåväl, tanken med HundKULs Berättelser är att faktiskt få berätta för den som är intresserad, vad vi hittar på både i vår vardag och i vårt jobb. Jag vill väcka frågor, inspiration, glädje, intresse för hundar och gärna diskutera hund. Så önskan från min sida är att få respons från dig som läser. Det kan vara här, på Facebook, med sms eller mail. Förhoppningen är att få sprida mitt intresse för hundar, kanske tillföra lite kunskap, väcka hundfunderingar och berätta om våra aktiviteter. Jag hoppas att jag lyckas med detta.

En kort presentation av våra hundar :
Peppar : hon har funnits vid min sida i hela 13 år. Är utbildad Terapihund och har jobbat tillsammans med mig i många år. Snäll, lekfull, förlåtande, klok och vacker. Nuförtiden är hon döv och det går lite långsammare för henne men hon har en stor betydelse i Flocken.
Chili : den snälla, fysiska, plötsliga och supersöta hunden med ett stort varmt hjärta som väldigt få människor har fått ta del av. Hon har gett mig en del gråa hår men hon har också lärt mig väldigt mycket om "problematiska" hundar. Chili är väldigt speciell för mig.
Dovahkiin : en ljuvlig, oproblematisk, lättlärd och lugn hund som älskar att leka och träna. Hon är utbildad Terapihund på Svenska Terapihundskolan som HundKUL har glädjen att samarbeta med. Dovahkiin arbetar tillsammans med mig i olika verksamheter. Det jobbet passar henne väldigt bra.
Pax : trots att Dovahkiin och Pax är nära släkt så är de så olika som två hundar kan vara. Pax har inställningen att "vi kör så får vi se hur det går". Hon är väldigt företagsam och rak i allt hon gör, lätt att träna, rolig och påhittig.Tanken med henne är att hon ska utbildas till Terapihund. Om hon vill, såklart. Vi har just börjat en förberedande, webbaserad utbildning på Svenska Terapihundskolan. Vi kommer också att gå en valpkurs. Spännande.

Som många av er redan vet så har jag ett hundföretag som heter HundKUL. KUL står Kontakt, utredning och lärande. Kontakt kan betyda kontakt mellan mig och mina kunder eller min kontakt med mina hundar. Utredning är en av tjänsterna i HundKUL , alltså att alltid försöka utreda varför hunden gör det den gör i olika situationer. Lärande står för att man aldrig kan lära sig för mycket om Hunden. I verksamheten är ett lösningsfokuserat förhållningssätt mycket viktigt. Att ha KUL tillsammans med sin Fyrfoting, att bygga på hundens starka sidor och stötta och vägleda när de lite svagare sidorna kommer fram. 

Planen med HundKULs Berättelser är att du ska kunna läsa dem på fredagar och tisdagar. 
Hoppas nu att vi hörs.
Ha en härlig helg

torsdag 3 augusti 2017


Idag när det regnar så har hela hundflocken tagit en kojdag. Förhoppningsvis så blir det spårträning till kvällen. Lilla Pax växer och frodas. Hon lär sig saker, varje dag. Att sitta vid maten har varit busenkelt att lära sig. Att följa Peppar, hennes följeslagare, på de korta promenaderna har också varit enkelt. Att människorna är bra att ha för att de har godis, de skyddar, de leker, ger mat, släpper ut en, smeker och klappar det har hon också klurat ut. Pax är nyfiken, glad, lekfull, uthållig, signalkänslig och SÖT. 
Viktigt med en så här pigg valp är att vi är noga med att hon får sova tillräckligt mycket varje dag. Vi gör korta små utflykter med bilen eller en kort promenad tillsammans med Peppar (bär ofta Pax). Peppar har visat sig vara en värdefull vägledare Pax. De har ungefär samma tempo :) Peppar är lugn och trygg, hon yrar inte upp sig för mycket nuförtiden. Peppar 13 år och Pax 10 veckor är just nu en jättebra kombo. Att hitta en ny uppgift för Peppar känns fantastiskt. 

Än så länge så flyter det på i positiv riktning med Pax. Hon är väl som valpar är mest - biter, kissar ofta, springer hit och dit, vill en massa saker osv. Hon är dock lätt att få på andra tankar med hjälp av en gobit, att man lyfter upp henne och helt enkelt flyttar henne, leker eller lugnar. Vi har redan kunnat lämna henne ensam korta stunder i sällskap med någon av de andra hundarna. 
Just nu tränar vi på att gå i koppel, komma på sitt namn, hantering och att släppa skatter (ni vet sånt som valpar värdesätter såsom kottar, pinnar, papper mm)














onsdag 5 juli 2017

Pax

Detta är Pax. En Goldendoodletös som på fredag, den 7 juli, fyller 9 veckor. Hon fick stanna några dagar extra hos uppfödaren vilket denna gång kändes rätt. Vanligtvis hämtar vi våra valpar när de blir 8 veckor men Pax fick alltså vara kvar. Hon har växt upp med syskon, mamma, mormor och en vuxen bror. Att hon har haft olika hundar omkring sig märks tydligt då Pax är väldigt lyhörd för våra andra hundars signaler. 
Inskolningen med Pax har gått väldigt bra. Peppar och Pax bryr sig inte så värst mycket om varandra. Dovahkiin har varit aktiv i att vägleda Pax i hennes nya hem. Här känns det också som om det finns en igenkänningsfaktor. Chili har däremot varit skeptisk. Hon har valt att hålla sig lite undan och är inte lika öppen och självsäker som de andra två. Jag kommer att lägga tid på att få de här två att anknyta på ett bra och hållbart sätt. Viktigt att ha det lugnt och stabilt i den lilla hundflocken med tydliga roller. 

Du undrar kanske vad vi ska ha fyra (4) hundar till?? Jag behöver helt enkelt en Social tjänstehund till. Peppar är pensionerad, Chili har helt andra kvaliteter och Dovahkiin behöver en avlösare / vikarie. Så när denna valp dök upp så gick det inte att motstå. Pax är från samma uppfödare som Dovahkiin. Jag fick välja först mellan de tre tikar som fanns i kullen och hon fick stanna i nästan nio veckor. Dovahkiin är moster till Pax. Inte mycket att fundera på således!!

Här i bloggen så kommer jag att berätta om träningen av Pax mot att bli en trevlig, någotsånär lydig hund och förhoppningsvis Terapihund. Glädje, positiv träning, fysisk och mental uthållighet och lek kommer att vara viktiga  ingredienser i vår träning. 
Min plan nu är att tillsammans med Pax göra någon/några nya saker varje dag och hälsa på två nya människor varje dag. Vi kommer också att träna på att släppa föremål.
Igår hälsade vi på hemma hos några vänner, en av dem med två hundar, vi var på hunddagis en liten stund, det blev lugnt att åka bil då vi gjorde det flera gånger och det blev två korta promenader, en med Peppar och en med Chili. 

Pax är glad, nyfiken, lekfull, föremålsintresserad, uthållig, social och jätteSÖT!!  

Välkommen åter!!








söndag 2 juli 2017


Nu var det ett tag sedan jag skrev något här. Tiden går rasande fort och plötsligt så har det gått två månader sedan jag skrev senast. Dagarna är ständigt fulla med saker och ting som måste göras och ändå så blir man aldrig färdig, trots att man försöker. Det är hela tiden fråga om att göra val och prioriteringar. 

Jag för min del har lätt för att välja saker som finns inom min komfortzone, som jag tycker om att göra och som jag kan. Tycker om att förnya mig och lära mig nya saker men alltid inom mina "favoritområden" - hund, natur, träning.               Under den här vårterminen har jag påbörjat en coachutbildning vilket ligger långt utanför min bekväma zon, kan man lugnt säga. 

Det har utvecklats till att bli en resa inåt. Jag har upptäckt saker i mig själv som jag inte visste fanns, som jag inte heller är helt bekväm med och som jag behöver komma till rätta med eller lära mig att acceptera. Läskigt, lärorikt och mycket spännande. Att i min ålder göra den här resan är en fantastisk upplevelse och jag är glad och stolt för att jag vågade. Det var inte riktigt fråga om att vara redo utan mer om att helt enkelt våga. Någonstans så hade jag nog ändå på känn att det var dax.                                                               

Jag behöver lära mig att kliva tillbaka, att bli bättre på att lyssna, att locka fram människors egna styrkor och kunskaper och att ha tålamod. Har svårt för detta när jag blir engagerad och intresserad. Tror ändå att det ska gå. 

Det är många av mina tankegångar, värderingar och åsikter som jag har funderat över och del av mina egenskaper och styrkor/svagheter som har omvärderats. Jag samtalar och diskuterar med få nära vänner, familj och kurskamrater kring detta. Omvärderar, tränar på nya sätt att agera och vara. Svårt och energikrävande.                                                                         

Den här coachutbildningen är klar under höstterminen 2018 och då ska jag kunna ha egna coachuppdrag. Det ska bli spännande. Jag är mitt i allt detta helt övertygad om att jag kommer att klara den här otroligt spännande och utvecklande tiden i mitt liv.

Vi hörs snart. Tack för ordet!!