När man inte passar ihop

Känner att jag måste beröra ett område som är spännande, svårt och känsligt. Jag tror nog att jag har skrivit om det förut men hoppas att detta inlägg kan komma med något nytt. En anledning är att jag har sett en del exempel på detta och ser hur hund och människa ändå kämpar för att få det att fungera. Båda två efter sin förmåga.

Hur hanterar man "problemet" att man inte passar ihop med sin hund. Med det menar jag att man helt enkelt, i grund och botten, inte är så förtjust i sin hund, det tar mer än vad det ger att vara hundägare, man har svårt att se och njuta av de bra och fina sidorna som hunden ändå har och hundägandet blir lätt en belastning. I min värld så ska detta att leva med en hund vara något positivt och härligt som i o f sig ibland gör att man får avstå vissa saker eller anpassa sig efter att man har hund.

Vad kan det då bero på att man har svårt att "tycka om" den hund man har. Svårt att säga så klart och beror på olika saker för olika människor. Kan vara att man har en hund som kräver mer än vad man av någon anledning kan ge, man har haft för höga krav och för stora förväntningar på hunden, man har valt fel ras, att ha hund är inte vad man trodde, man har haft för lite tid för sin hund och då blir det lätt "fel", personkemin går inte ihop.

Jag ska genom att berätta om mina egna hundar försöka få er att förstå vad jag menar. Jag tror att det räcker att jag nämner de två hundar jag har nu. Peppar, som är en helt vanlig schäfer med fel och brister, olater och en del egen vilja, osäkerhet inför andra hundar och jag måste hela tiden jobba med följsamhet, gränser, lugn och balans. Samtidigt är hon väldigt beroende av mig. Så har vi Curry, borderterrier, snäll och vänlig, rolig, stor personlighet, ganska okomplicerad och lätt att ha att göra med. Självständig. Hanterar de flesta situationer på ett smidigt och smart sätt. En himla lättsam hund helt enkelt.

Jag vill poängera att jag tycker väldigt mycket om Curry. Har känt henne i snart nio år och hon är viktig för mig. Peppar, däremot är den bästa hund som finns och har funnits för mig. Trots att hon kräver att man jobbar med henne hela tiden och trots att hon "är som hon är". Vad kan det då bero på att hon för mig står i en alldeles egen division. Min teori är att vår kemi passar så bra ihop. Hennes och min relation går inte att jämföra med något jag har haft med mina andra hundar. Vi har en otroligt varm känsla för varandra och hon är lika viktig för mig som jag är för henne. Vi är som ett komplicerat pussel där bitarna passar ihop. Fantastiskt häftigt att få vara med om det. Viktigt för mig att jag ofta påminner mig om att hon ändå bara är en hund.

Så har du det knöligt med din hund så fundera på hur väl ni faktiskt passar ihop. Vad är det hunden väcker hos dig som du har svårt att hantera? Som sagt, detta ämne är inte lätt men det tål att funderas på.

Anmäl dig gärna till träningshelgen. Fyra ekipage är än så länge anmälda. Kan bli hur kul som helst. Så skynda att skicka ett mail till mig att du vill vara med.

Må väl och ta vara på det du har // Anja