torsdag 20 januari 2011

Curry, 10 år idag.

Lilla söta Curry, borderterrier, fyller 10 år idag. Ni ska veta att det ibland är svårt att tro att hon är så gammal. Hon är väldigt pigg (tack vare färskfodret?), rolig, påhittig, ouppfostrad och har en störtskön personlighet. Anledningen till att hon bor i vår familj är att vår förra schäfer, Bossa, var ledsen och ensam sedan vi hade tagit bort vår howavarthanne Arrat. Jag råkade se en annons i ÖP om borderterriervalpar. Vi åkte till Torvalla för att titta (vi bodde i Strömsund) och var fast. Med tanke på att hon växte upp med Bossa så är hon väldigt cool. Bossa var en ganska spattig hund, uppfostrad på äldre maner (av mig, minsann) som kunde vara hård och ganska otrevlig mot lilla Curry. Peppar kom in i vårt liv när Bossa var 9 år och Curry 3. Då hade jag lärt mig betydligt mycket mer om hundar och lät inte Bossa vara ful med Peppar. Curry och Peppar har alltid varit goda vänner.

Vi tog bort Bossa för ganska precis 4 år sedan och det blev genast en bättre harmoni och balans mellan hundarna. Curry hade t ex analsäcksinflammationer ett par gånger per år som sprack utåt (väldigt otrevligt och förmodligen smärtsamt). Efter att Bossa försvann så har Curry haft en enda inflammation. Intressant.
Varje kväll så nattar hon vår yngsta son, som är 13 år. När han har somnat så går hon därifrån. Hon är så klok.

Curry är en kär medlem av vår familj. GRATTIS.

När jag är ute och går, alltid med nån jycke, så får jag en massa bra ideer om vad jag skriva på bloggen. Tänker att jag ska skriva upp det men glömmer sedan bort det. Som ni förstår så tänker jag jättemycket hund men kanske ännu mer människa och framförallt förhållandet mellan människa och hund. Min absoluta övertygelse är att hundar gör så gott de kan utifrån den kunskap och vägledning som vi har gett dem. Följaktligen så är det människans fel när det går åt pipan. Jag tror att vi har för bråttom, blir lätt frustrerade, irriterade, stressade och till slut arga alltför lätt. Dessa egenskaper hos människan är hunden väldigt känslig inför och blir då lätt stressad och gör fel saker vilket retar oss människor ännu mer. Den enda som kan bryta mönstret är vi, människor. Hunden är faktiskt inte kapabel till det, även om vi gärna vill tro det.

Något som jag har tänkt mycket på är vargjakten. Smaka på det ordet; vargjakt. Hur jag än vrider och vänder på det så kan jag inte förstå hur människan kan känna sig så hotad av vargen att man har kunnat tvinga fram en jakt på en art som består av ca 200 djur. Argumenten är så oerhört dåliga att det liknar skandal. Vår inkompetenta och flata miljöminister är så svag att han inte har kraft att stå emot. Att en ganska liten men högljudd varghatarlobby, mest bestående av män, de flesta jägare får bestämma över vargens välstånd och överlevnad är en skam. Vargen, ett socialt utvecklat rovdjur med lika stor rätt att leva som någon annan borde lämnas ifred. O, vad jag blir upprörd. Jag tror att vi människor har mycket att lära av vargen när det t ex gäller socialt samspel, konfliktlösning, vägledning av ungar osv.

Lyssnar just nu på Like a prayer. Skitbra. Är man ensam hemma så får man var lika duktig som Madonna på att sjunga.

Vad rädd om dig och din fyrbenta vän.

Inga kommentarer: